Bildanalys Inanna
Det finns en urgammal myt som jag känner mycket för – den om Inanna.
Hon är den sumeriska himladrottningen som en dag stiger ner i underjorden. För att möta sin syster, sin skugga, sitt djupaste jag. Lager efter lager måste hon klä av sig: sina smycken, sina maktsymboler, sin kontroll. Till slut står hon naken inför det som inte går att undvika. Hon dör. Men hon återvänder.
Målningen är inspirerad av just detta – ögonblicket när Inanna vänder åter.
Hon är inte längre den hon var. Underjorden finns kvar inuti - inte som en belastning utan som en fördjupning. Nu är hon i mellanrummet – ännu inte helt uppe, men inte längre kvar i mörkret. Hon bär både ljuset och djupet inom sig.
Formerna i bilden kan vara både vingar och rötter, både skydd och längtan.
Ljuset till vänster är en riktning, en närvaro. Kanske en måne, kanske något annat. Bubblorna eller sfärerna nere i hörnet kan tolkas som – fragment av det som en gång varit, eller frön till det som ska bli…härligt flummigt eller hur 😅
Jag vet inte exakt vem hon är. Men hon ville bli målad. Och hon ville bli lämnad ifred när det var dags.
Så jag släppte taget.