Bildanalys Havets väktare
Börja gärna med att läsa inlägget om ”Att fundera över mina målningar” där jag beskriver hur jag tänker och upplever processen och symboliken i mitt måleri.
Med den hör målningen vill jag förmedla styrka och och beskydd. För mig är kvinnogestalten en väktare eller gudinna som vakar över något betydelsefullt. Hon står i sin kraft och är beredd att försvara sina gränser.
Gudinnan är till utseendet influerad av egyptisk mytologi, men det var i de grekiska sagorna jag hittade Amfitrite, havsgudinna och hustru till Poseidon. Hon styr över havets djup och dess varelser och har en nära relation med vattenelementet och dess krafter.
Även Hekate är en spännande gestalt inom grekisk mytologi som vakar över övergångar och gränser mellan världar. Hekate har makt över både den fysiska världen och osynliga riken, just som jag föreställer mig min väktare.
Svärdet blev en delfin
Från början fanns inga delfiner med i motivet, utan hon höll i ett svärd, redo för strid. Men svärdet skavde, det kändes inte bra och medan jag satt med målningen och var frustrerad såg jag konturer av fiskar i färgen och ur detta tog de två delfinerna form. Den här förändringen blev utgångspunkten när jag lekte med betydelser och symbolik.
Den vilda kvinnans arketyp.
Jag tycker om Clarissa Pinkola Estés sagor och lät hennes röst få inspirera mig när jag fantiserade vidare kring betydelsen av det här motivet.
En gestalt som lever nära naturen, med havet som symbol för starka krafter och djupen i vårt psyke. Delfinerna är vägvisare till denna vilda, instinktiva delen inuti. De får representera ett symboliskt återvändande till havet, alltså in i det omedvetna.
Svärdet, som först var en del av målningen, men som ersattes av delfiner, tänker jag att Clarissa skulle beskriva som förvandling från kamp och försvar till ett mjukare sätt att leva och möta tillvaron. Istället för att slåss med ett svärd kan man kanske skydda sig själv genom ett smidigt, lekfullt och sinnligt förhållningssätt.