Jenny Mårtensson - Blogg - bildanalyser

Vitalia - drottning i sin egen trädgård

Mon, 11 Aug 2025 16:18:00 +0000

Jag målar motiv ur sagor som aldrig skrevs… men som finns ändå.

Och om du lyssnar och tittar noga, kan du höra och se Vitalia strosa runt i den mest vildvuxna och grönskande delen av trädgården.

Hon finns där, som både människa och växt.

Sprungen ur jorden, närd av den, formad och trygg. Den gröna väven runt henne är tunna grenar och rötter som burit henne genom livet. Nu sträcker hon sig utåt, mot frigörelse och sin egen blomning.

Ena armen är fortfarande en del av växtligheten, ett nervsystem länkat till själva ursprunget.

Runt henne flödar små vita blommor, synapser i naturens egen hjärna – fulla av liv och förbindelse. Hon är både sändare och mottagare, både trädgårdsmästare och drottning.

Hon är nyfödd och uråldrig, rötter och blomning. Hon är sin egen trädgård.

Flickan Yggdrasilla

Tue, 01 Jul 2025 07:07:00 +0000

Jag målade en flicka. Hon fick grenar i det svarta håret och massor av rötter. En grön liten klänning och en guldkrona. Jag såg på henne och kom att tänka på sagan om asken Yggdrasil. Hon är förvisso bara en liten flicka med kala, taniga grenar, medan asken Yggdrasil är livsträdet i den nordiska mytologin – ett stort och mäktigt träd vars grenar sträcker sig över hela universum. Dess krona når himlen, dess rötter slingrar sig djupt ner i underjorden. Inte så stora likheter alls alltså – mellan en liten flicka med taniga grenar och det mäktiga träd som representerar världsalltet. Ändå tänkte jag på Yggdrasil. Så den lilla målningen får heta Flickan Yggdrasil. Yggdrasilla den lilla. Kanske för att jag tänker att hela universum nog ändå får plats i en liten flicka...vad tror du?

Drömtiden - en skapelseberättelse

Fri, 06 Jun 2025 18:53:00 +0000

Drömtiden

Den här målningen började med en spricka över hela papperet. Länge var det bara det – en spricka. Det var något med två fält, det blå och det bruna, som rämnade. Jag ville måla det. En tanke om att det är genom sprickorna som förändring sker – i det som går sönder kan något nytt spira.

Länge var målningen just bara den där sprickan tvärs över. Sen förvandlades det som glipade till någon sorts natthimmel och en bergskedja. Träden kom till, och med dem rötterna som sträcker sig som nervtrådar ner mot underjorden. Jag höll på väldigt länge – målningen ville inte bli klar, och min idé om vad det var jag uttryckte genom bilden var vag.

Flera veckor efter att målningen var avslutad läste jag om den aboriginska skapelsemyten – Drömtiden. Och jag blev så fascinerad. Vilken fantastisk myt! Den gav en berättelse till min känsla av “sprickan”.

Enligt deras skapelseberättelse var jorden en gång stilla och platt. Men så sprack den – och ur sprickorna steg urvarelser upp: andliga skapelseväsen. De vandrade över landskapet och sjöng och dansade världen till liv. Genom sina rörelser och sånger formade de floder, berg, växter, djur och människor. Dessa "songlines" (sånglinjer) går att följa i landskapet än idag.

Trots att skapelsevarelserna sägs ha dragit sig tillbaka – till heliga platser i naturen, in i stenar, träd eller vattendrag – fortsätter Drömtiden att existera parallellt med vår verklighet, som ett annat skikt av världen som man behöver öppna sig för att uppleva.

Enligt myten har dessutom varje människa en plats och en länk till Drömtiden genom sitt “Dreaming” – sin personliga, mytiska tillhörighet.

Jag tänker att det är den klangen man kan känna inuti när man landar och upplever närvaron – vid ett träd i skogen, uppe på ett berg eller vid havet.

Flickorna

Sat, 03 May 2025 17:53:00 +0000

Flickor har alltid fyllt mitt liv.

Systrar, döttrar, bonusbarn, elever.

Glada, arga, ledsna, kloka, vilda.

Och så hon — den lilla flickan inuti.

Hon som fortfarande står där i för stora kängor

och känner allt.

De här målningarna är små möten med henne.

I rött, blått, grönt, rosa.

Varje färg öppnar en ny känsla, ett nytt rum.

Och kanske är den lilla flickan inom var och en av oss inte bara ett minne,

utan en liten dörr till det som är riktigt levande.

Bildanalys Inanna

Thu, 01 May 2025 10:24:00 +0000

Det finns en urgammal myt som jag känner mycket för – den om Inanna.

Hon är den sumeriska himladrottningen som en dag stiger ner i underjorden. För att möta sin syster, sin skugga, sitt djupaste jag. Lager efter lager måste hon klä av sig: sina smycken, sina maktsymboler, sin kontroll. Till slut står hon naken inför det som inte går att undvika. Hon dör. Men hon återvänder.

Målningen är inspirerad av just detta – ögonblicket när Inanna vänder åter.

Hon är inte längre den hon var. Underjorden finns kvar inuti - inte som en belastning utan som en fördjupning. Nu är hon i mellanrummet – ännu inte helt uppe, men inte längre kvar i mörkret. Hon bär både ljuset och djupet inom sig.

Formerna i bilden kan vara både vingar och rötter, både skydd och längtan.

Ljuset till vänster är en riktning, en närvaro. Kanske en måne, kanske något annat. Bubblorna eller sfärerna nere i hörnet kan tolkas som – fragment av det som en gång varit, eller frön till det som ska bli…härligt flummigt eller hur 😅

Jag vet inte exakt vem hon är. Men hon ville bli målad. Och hon ville bli lämnad ifred när det var dags.

Så jag släppte taget.

Bildanalys Vila i Flödet

Fri, 18 Oct 2024 18:21:00 +0000

När du släpper taget om precis allt och lutar dig tillbaka, sluter ögonen och bara vilar. Några djupa andetag bara för att det känns bra. Bubblor av ljus innanför ögonlocken dansar långsamt, tankar och intryck fladdrar förbi utan att tränga sig på. Världen och du smälter samman i ett mjukt flöde av lugn och en glädje som liksom finns utan att märkas.

För mig är det här en glad bild, fylld av lätthet, som bjuder in till att bara vara. Att följa med utan ansträngning, att vila i flödet.

Ett flödande rum av färg och form som ger sinnesro.

Ibland kan till och med meditation bli en prestation. En idé om vad som ska uppnås och olika tekniker för att nå dit. Mediterande blir en aktivitet, har man riktig otur ytterligare något på att-göra-listan som dessutom kräver att man anstränger sig genom att lära sig olika metoder. Det ska andas i fyrkant och det ska visualiseras inre ljus och det ska scannas kroppsdelar och mässas affirmationer.

Och ibland kommer den där stillheten, den där känslan av att smälta, helt utan teknik, intention eller ansträngning. Den bara är. För mig händer det ibland när jag sätter mig med kaffekoppen på morgonen och låter blicken glida ut genom fönstret. Ibland när jag kört en sträcka, parkerar och stänger av bilen, stunden innan jag knäpper upp bältet för att kliva ur, så kan jag bli sittande. Och smälta.

Det är vad den här målningen är för mig. 🫠

Bildanalys Bakom slöjan

Wed, 09 Oct 2024 20:00:00 +0000

Bakom slöjan - att välja själv vad som ska avslöjas och vad som förblir dolt.

Att visa sin sårbarhet. Det är styrka. Det kräver mod att vara öppen och leva sitt autentiska jag. Men en människa har även rätt till sina hemliga rum. Att själv avgöra vad, när och för vem hon visar och öppnar sig. För mig handlar den här målningen om den egna hemligheten. Om vad vi väljer att visa eller inte visa av oss själva. Hon påminner oss om att det finns en frihet i att hålla delar av det som finns inuti för oss själva. Slöjan representerar - kanske motsägelsefullt - självständighet och hennes rätt att själv välja sina avslöjanden. Faktiskt om att sätta sina egna gränser. Hennes tystnad är inte ett tecken på svaghet, utan på en vilja att bevara sitt eget rum, att skydda sitt innersta. Riktig styrka ligger ibland i att veta vad man väljer att inte visa.

Fågeln tätt intill hennes ansikte är ett uttryck för hennes instinkt och den frihet hon har inom sig, även när andra delar av henne är dolda och skyddade.

Hon bär sitt mysterium med värdighet. Hennes hemligheter är hennes egen styrka, och blir en påminnelse om att det dolda inte är svagt – det är bara en annan form av frihet och makt över sitt eget uttryck.

Bildanalys Gryning

Sun, 29 Sep 2024 06:32:00 +0000

Det här landskapet rör sig mellan land och vatten, natt och dag. En plats bortom den vardagliga, som i en saga. Ett landskap ute i havsbandet eller vid en sjö i den karga fjällvärlden. Här finns inga krav, bara en känsla av att jag är trygg precis där jag är – en plats för vila och återhämtning.

För att lugna, landa, trösta, mjukna mig behöver jag stunder av stilla ro. Då jag bara låter tankarna sjunka ner genom kroppen och ut i ett ingenting - det brukar kännas som att jag smälter. För mig förmedlar målningen det tillståndet, när det inre landskapet blir en plats som är mjuk och behaglig och där jag kan glida genom mina olika lager.

Det milt rosa känns i mig som ömhet och acceptans. Turkos, färgen i gränslandet mellan ljusblått och grönt, blir snällt livgivande och den mörka, skuggiga färgen på berg, klippor och stenar förankrar mig så att jag inte svävar bort helt och hållet. Den bleka solen då dagen gryr laserar landskapet i ett milt skimmer.Jag tänker att det här landskapet är en plats där olika skikt möts, försonas och visar ett större mönster. Allt hänger ihop och livet har sin rytm. Formen och färgerna säger- jag är trygg här – här får jag vila i mitt eget varande.

Min förhoppning är att även du kan vila blicken och få ro här 🩵🤍🩷🤎

Bildanalys Vindens väg

Thu, 26 Sep 2024 13:10:00 +0000

Jag tränade Taekwondon under en period och blev fascinerad av stämningen i träningslokalen. Den var både värdig, disciplinerad, mjuk och lekfull. Jag som associerat kampsport med aggressivitet ändrade uppfattning. Istället möttes jag av en massa vänlighet och den meditativa upplevelsen i att upprepa synkroniserade rörelser med fokus, koncentration och energi.

Ledarna i klubben i Lilla Edet är fantastiska, den bästa kombon av engagemang, välvilja, tydlighet och hjälpsamhet. Även om jag var lycklig över upplevelsen så var inte mina fotleder det. Hårt golv och rörelser med mycket hopp och landningar, fick mig att inse att mina fötter inte riktigt har vad som krävs för att klara att delta på det sätt som jag vill.

Kvar i mig finns dock respekten för konsten att röra kroppen smidigt och effektivt under stort fokus och hur det påverkar en mentalt. Taekwondo bygger på fem principer som går att applicera på hela livet. Dessa är höviskhet, ärlighet, uthållighet, självkontroll och oövervinnlig anda. Genom den här typen av träning övar vi på integritet och balans i livet, lika mycket som att kontrollera kroppens rörelser.

Den unga mannen i centrum på min målning symboliser balansen mellan fysisk kraft och smidighet. Genom honom vill jag uttrycka den värdighet och integritet som Marcel art förmedlar – inte bara på en fysisk nivå, utan som en inre hållning.

De blå slöjorna i målningen är den flödande, nästan flygande energi man kan uppleva, och hur den kraften skapas djupt inifrån.

”Glorian” symboliserar att vara i kontakt med något större, en strävan efter en högre form av medvetenhet genom total närvaro, uthållighet och fokus.

Bildanalys Freja

Tue, 24 Sep 2024 11:38:00 +0000

Format 60 x 80 cm

När man är fascinerad av färglära, och som jag kan bli liksom pirrig av färgerna som tar sig ton på papperet, så måste man ju djupdyka i Goethes värld av färger där han kombinerar Newtons naturvetenskapliga beskrivning av färger med ett poetisk, psykologiskt och filosofiskt förhållningssätt i sin kartläggning av färger och nyanser i naturen.

Det är så härligt inspirerande och öppnar blicken och fantasin både när man sitter där och lager på lager låter färgerna djupna, som när man efteråt undrar vad det är för mening med det man målat.

För motivet är en sak, spelet i färgerna och kontraster mellan det ljusa och det mörka, en annan. Om man roar sig med att fritt översätta Goethes livfulla beskrivningar av olika nyanser till svenska kan exempelvis varma, dämpade orange toner goethiskt beskrivas som ”solens omfamning” eller ”stilla skymning”. Ljusa blekblå nyanser, blir i goethisk översättning ”eterisk horisont” eller ”himlens milda gryning”. Hur härligt är väl inte det?

Jag undrar vad Goethe skulle säga om färgvalen i den här målningen. Figurativt har jag velat måla en idé om att vi bär alla våra åldrar i oss och när vi mognar och låter livet växa och blomma inuti och utanför kan vi bli bättre på att både skydda och leka med de yngre versionerna av oss själv. Jag kallar henne Freja efter vår nordiska gudinna och en hyllning till naturen och det som växer.

För mig är den här målningen full av växande livslust, lek och fantasi där den stora gestalten är i kontakt med barnen i olika åldrar, vilket gör henne både mogen och liksom evigt ung.

Kanske att Goethe samtidigt skulle uppfatta de ljusare gröna och växande nyanserna som ”den spirande klarheten” och de mörkare färgstråken av mörkt djupblå som en gestaltning av ”skuggornas värld”…